Han var trasig och trött, han var sliten och nött,
Där han stod vid sitt löpande band.
Och av tröstlösa år bar han frost i sitt hår,
Och en längtan till främmande land.
Han var lemlästad,stympad och knäckt i sin själ,
Men han visste att havet är blått,
Och en dag tog han steget, nu är han försvunnen för gott.

33-åring rymde från sin livstidsdom,
han tog bakvägen ut i det blå.
Och maskinen har stannat, för platsen står tom,
några vittnen står inte att få.
Han har lämnat sin post för en blek illusion,
Men han har inte lämnat ett spår.
Han har gått över gränsen; skandal, sensation!
33-åring rymde igår!

Ja, rubrikerna skrek om ett ofattbart svek,
undersökningen sattes igång.
Resultatet blev tunt fast man snokade runt
i hans brevlåda och hans balkong.
Och hans dörr, den var reglad och låst inifrån,
men hans bostad var öde och tom…
Men ett fönster stod öppet mot gården där allt stod i blom.

33-åring rymde…

Vi som aldrig kom loss, vi som inte kan slåss,
vi står kvar vid maskinen som förr.
Vi förlorade barn mals till stoft i vår kvarn,
för vi kan inte öppna en dörr.
Men vi drömmer ibland om ett främmande land,
och vi vet att den drömmen är sann;
För i det landet lever nu en 33-årig man.

33-åring rymde…

Sommaren -94