Jag vaknade i morse, flera timmar före gryningen.
Allting var lugnt och stilla, jag kunde inte längre känna dyningen.
Jag hade drivit flera veckor utan riktning eller mål
på ett upprört hav av brännhet alkohol:
-Anden i flaskan!

Jag låg där i min stillhet och hörde mitt hjärta sakta slå.
Jag hörde mänskor vakna, jag hörde morgontågen börja gå.
Jag hade lyckats släcka alla eldarna som brann,
nu hade jag besegrat min tyrann:
-Anden i flaskan!

Nu går jag här och vädrar ut allt svavelos ur mina tysta rum.
För djävulen som viskat i mitt öra är äntligen stum.
Och luften fyller lungorna med kraft till ett beslut;
jag ska en gång för alla kasta ut
-Anden i flaskan!

Men med natten kommer tystnaden, då vaknar tyrannen i sin grav.
Då står han där och glittrar i sin flaska och kallar på sin slav.
När natten kommer har man alltför långt till gryningen
och alltför nära till sin allra bästa vän:
-Anden i flaskan!

13/7 -99