Fram med kvastar och trasor och skurhink, min älskade vän.
Vi ska sopa ut vintern, för våren ska komma igen.
Vi ska städa och röja vårt instängda hus,
sätt ett förkläde över din kjol;
ut med dammråttor, matrester och gammalt grus,
ut med mörkret och snön från i fjol.

Här är allt inneslutet i knädjupa drivor av damm.
Vi har trampat upp stigar i skräpet, där vi tar oss fram.
Vi går runt i små cirklar och söker varann
ibland travar av bråte och skrot,
och i vår öppna spis, där vår eld alltid brann,
finns det nu bara aska och sot.

Här har luften stått stilla så länge att den blitt antik.
Och här luktar det instängt, av mumifierade lik.
Så slå upp alla fönster, låt vindarna dra
genom bortglömda vinklar och vrår,
och sén låter vi Myrorna komma och ta
allt vi samlat i hundratals år.

Och när vi har gjort rent hus med allt som vi samlat på hög,
då ska vi banne mig njuta frukterna av allt vårt stök.
Då ska synden och dygden minsann åka ut,
ja, min kära, den saken är klar.
Och då ska vi nog hitta varandra till slut;
-när vi bara har kärleken kvar.

18-20/2 -94