Ack, min lilla vän, jag är så kär,
och det är ej mycket jag begär;
men du bör ej bombardera mig med tallrikar och glas,
om du missar kan de faktiskt gå i kras.
Och jag vet du tycker om mig just så mycket du förmår;
lika mycket som en loppa i ditt hår.
Men jag ger dock inte upp förrän jag fått vad jag vill ha,
och en plats vid dina fötter duger bra!

Jag vill bli din lilla knähund, hämtar tofflorna var kväll,
jag är blott en ynka fähund, ge mig gärna skäll.
Jag vill bli din lilla knähund, vaktar huset när du går,
jag är blott en ynka fähund, följer dina spår!

Ack, jag är så kär i lilla dig,
jag vill gärna vara din lakej.
Och ifall det gör dig sjuk var gång du skådar denna min,
springer jag så snabbt och hämtar medicin.
Och om lusten tränger på och du vill ha en man inatt,
ska jag leta tills den rätte jag får fatt.
Och när jag är helt förbrukad och i soporna blir slängd,
kommer jag tillbaks och sjunger min refräng:

Jag vill bli din lilla knähund, hämtar tofflorna var kväll,
jag är blott en ynka fähund, ge mig gärna skäll.
Jag vill bli din lilla knähund, vaktar huset när du går,
jag är blott en ynka fähund; höst och vår i snö och snår jag följer dina spår!

15/12 -87