Här har du mig, ifall du vill, här har du trubaduren,
jag hoppas mina visor behagar.
Jag bryr mig inte om tabun, jag struntar i censuren,
för livet har väl ändå inga lagar.
Och jag har valt min väg, och den är inte asfalterad,
den löper genom gröna lummiga parker.
Och du får gärna följa med om du är intresserad
av att gå vilse i outforskade marker.

Jag reser inga monument, och inga pyramider,
och inga fyrtorn har jag satt att lysa.
Jag samlar ingenting på hög för långa hårda tider,
när vintern kommer lär jag nog få frysa.
Men jag fryser hellre vintern lång, och väntar snällt på våren,
än slösar sommar´n på att hamstra lager.
Och jag kan leva på bara luft, det har jag lärt mig med åren,
jag överlever, även om jag blir mager.

Så går jag här, en fattig man, i förväntningarnas vimmel,
min enda ägodel är mina sånger,
Jag låter dem få flyga fritt, som svalor på min himmel,
jag låter dem få komma när de kommer.
Men vill du ha mig som jag är, ett bloss som snabbt förbrinner,
en ring på vattnet, en liten flisa;
Så ta mig nu, och håll mig fast, innan jag försvinner
som sista tonerna av denna visa.

Sommaren -92.