En visa vill jag sjunga om en vidrig liten man,
som ville bli en stor och vidrig man.
Det är en visa lika full av sur moralitet
som en flaska av den värsta sortens medicin du vet.

Han började sin bana med dem han kunde rå på,
och stal från dem som var tillräckligt små.
Hans fader led av svår fobi för spindel och reptil,
så han skrämdes lätt till döds med en uppstoppad krokodil.
Nu när han ärvt sin gamle far,
hade han bara modern kvar,
hon fick ett glas med ädelt vin,
smaksatt med stryknin.

Så bildade han företaget AB Bluff & Båg,
där såldes mången skum och kufisk drog.
Han köpte små politiker och sålde små gevär,
och tjänade små penningar på mången god affär.

En dag tog han semester, for till Kuala Lumpur,
han ville inte slita som ett djur.
Gled in på Grand Hotel, tog in på ställets bästa svit,
och kände sig i allmänhet som en kosmopolit.
Steg ur sängen med inspiration,
trampade på en skorpion,
dog på fläcken, knall och fall,
och så var sagan all.

Min visas sens moral är att om du vill vara stor
så bör du kanske sätta på dig skor:
För om du grips av högmod kan det riktigt illa gå,
ifall du finner nöje i att trampa på de små!

3/7 -88