Alla menlösa barn i vårt avlånga land,
alla småkryp som krälar på jorden,
vi som får stå där och tigga med mössan i hand
och bara skåda de dukade borden,
vi som trycker våra näsor mot skyltfönstrens glas
och kikar in på allt överflödet,
vi som är utesängda från alla kalas,
säg, ska vi acceptera det ödet?
Ska vi finna oss i det här?
-NEJ!

Här va´re, här va´re, här va´re fin tegelsten,
från berlinmuren tar vi troféer,
kom då, stig på och förse er.
Här va´re, här va´re, här va´re fin tegelsten,
med greppvänligt formade mönster.
Ta en - slå sönder ett fönster!

Alla fåglar som sitter i gyllene bur,
alla fångar i soffor och sängar,
vi som sitter där bak vår kinesiska mur
och bara ruvar på våra pengar,
vi som gömmer oss bak våra taggtrådsstaket
för att undvika massornas trängsel,
vi som fångats av vår egen misstänksamhet
bakom våra elektriska stängsel,
ska vi finna oss i det här?
-NEJ!

Här va´re, här va´re, här va´re…

Alla fjärilar som söker värme och ljus
i reflexer från glas och buteljer,
vi som raglar som bländade får i vårt rus
både vardagar, nätter och helger,
vi som förbränner vår själ likaväl som vår kropp,
och förblindats av träsprit och röka,
vi som flaxar mot flaskor och glas utan hopp
om att veta ens vad vi ska söka,
ska vi finna oss i det här?
-NEJ!

Här va´re, här va´re, här va´re…

Alla ensamma hjärtan uti formalin
i glasburkar med etiketter,
alla drivhusplantagernas frukter så fina
som fruktar för frostiga nätter,
krossa glaset, riv muren och leta dig ut
i solljus, och inte i gasljus.
Ett användbart råd vill jag ge dig till slut:
Kasta sten ifall du står i glashus!

Här va´re, här va´re, här va´re…

21/2 -92.