|
I nattens sista timma
gick vi på daggvåta fötter ner till stranden.
I gryningsfuktig dimma,
där din båt låg uppdragen på sanden.
Jag lossade din förtöjning, du klev ombord;
du hissade dina segel, utan ett ord.
I dagens första timma,
såg jag din båt sakta försvinna...
Vintern -88 -89.
|