Jag har en liten elak mask i magen,
En liten, men tyrannisk parasit.
Den gnager på mitt hjärta hela dagen
ifall jag inte söver den med sprit.
Ja, den driver mig till vanvett vissa nätter,
När tystnaden blir alltför intensiv.
Jag virvlar kring i galna piruetter,
Det är mitt helvete, det är mitt liv.

Jag har en liten räv bakom mitt öra,
Han lever där, jag tror han har byggt bo.
Han viskar till mig allt som jag ska göra,
Och han ger mig aldrig nå´nsin någon ro.
Nej, han driver mig omkring på mörka gator
Dit solen aldrig nå´nsin hittar ner,
Och han piskar mina sinnen, min diktator,
Ända tills jag matt och kraftlös sjunker ner.

Jag är en marionett i Satans tåtar,
Han rycker, och jag dansar som han vill,
Han sänder sina trogna undersåtar
Att besöka mig så snart jag slumrat till.
Ja, han ger mig niohundratusen plågor,
Han piskar mig och sliter mig itu,
Men jag lär slippa brinna i Helvetets lågor,
För att jag brinner redan här och nu.

Men det finns en märklig läkekraft i spriten,
En gudasömn, en gåva till en man,
En man som är så trasig, trött och sliten,
En respit tills ormen åter tittar fram.
Ja, han gör mig galen fast han är så liten,
Och han lever på att dricka av mitt blod.
Men jag vet ett sätt att dräpa parasiten;
Och jag gör det nog, när jag har samlat mod.

9/4 -92