Sångerna befolkas av fågelskrämmor, näktergalar, änglar och demoner. Av zombies, svanar, faraoner och poeter. De handlar om allt från erotikens mysterier, via politiska orättvisor till livet efter döden. Om olycklig eller till och med lycklig kärlek.

Musiken är påverkad av orientaliska toner, tysk cabaretmusik, amerikansk 40-talsjazz och svensk folkmusik. Och ändå finns den svenska visan där någonstans i botten.

Ulven har ett gediget förflutet som vissångare, skådespelare, ackompanjatör, och tonsättare. Han har arbetat som skådespelare och teatermusiker vid Panikteatern i Uppsala, komponerat teatermusik och turnerat runt på åtskilliga av landets visfestivaler. Han har uppträtt i samma sammanhang som artister som Stefan Sundström, Mikael Wiehe, Lars Winnerbäck, Jan Hammarlund, Bob Hansson, Kjell Höglund och Thorstein Bergman.

Pressröster om Ulven:

"…Ulf Nilsson, en andlig kusin till Buster Keaton eller Stan Laurel – en gravkammarliknande rösttalang var bara ett av hans knep för att skickligt kamma in den rätta revystämningen.”

(Rolf Nilsén, Norrbottens Kuriren)

"'Plantera rosor på Antarktis/odla äppelträd i sten', sjöng festivalens mest djupgående bas Ulf Nilsson i bandet Röda Ulven. Med dragspel, nej förlåt, accordeon, trummor och bas kör de en alldeles egen stil, både vild- och ömsint, sagolik och rysk-svensk-orientaliskt provokativ."

(Annika Burholm, Västerbottens Folkblad)

(Martin Stugart, Dagens Nyheter)

"Ulf Nilssons Rosor på Antarktis med en mycket bra text."

(Tore Ljungberg, Göteborgs Posten)

"Sedan lät det franskt när Ulf Nilsson lät sin djupa röst skorra och viska fram änglar och vildar, tigrar och valar."

(Annika Burholm, Västerbottens Folkblad)

"...så här skulle Lillen Eklunds bluegrassband låtit, om de gått vilse i Lasse Berghagens replokal på väg till en Östen mé Resten-konsert."

(Ulf Stolt, Situation Stockholm)

" ´Plantera rosor på Antarktis/odla äppelträd i sten´, sjöng festivalens mest djupgående bas Ulf Nilsson i bandet Röda Ulven. Med dragspel, nej förlåt, accordeon, trummor och bas kör de en alldeles egen stil, både vild- och ömsint, sagolik och rysk-svensk-orientaliskt provokativ."

(Annka Burholm, Västerbottens Folkblad)